Jag läste i LEVA att 21% av de svenska männen saknar en nära vän. Det är ganska hemskt tycker jag. Många går till psykologer, coacher och terapeuter för att få lätta sitt hjärta och få ordning på tankarna (oavsett om man har nära vänner eller ej). Jag tycker att det är bra och för mig är det en lyx precis som att gå och få massage fast den"mentala-massagen" av mitt inre ligger djupare och påverkar mitt liv i större utsträckning. Det har också i perioder varit rent nödvändigt att få prata med ett proffs. Men, i vardagen tror jag att fler skulle må så mycket bättre om vi oftare tog oss tid att lyssna på varandra med engagemang och hjärta - med mål att vilja hjälpa andra att utvecklas. Då är man en verkligt god vän. Att ersätta en god vän med en coach är oerhört svårt, men en god vän kan vara en grymt bra coach, ofta är man otroligt coachande mot dem man tycker mycket om.
Okej, vad tycker du? Kommentera!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
mitt ex är sån där vän-lös man, många bekanta och roliga typer men ingen att vända sig till när man behöver råd eller prata om saker man inte kan skämta bort. det är fruktansvärt egentligen, vårt förhållande blev till kaos för han visste inte hur han skulle hantera det och ingen fanns ju där för honom heller, ingen att fråga och ingen som hade en tillräckligt nära relation för att på eget bevåg säga åt honom att han var på fel spår. många män och killar hamnar i såna situationer vet jag, samhället suger på det viset att en del inte låter de vara svaga som vilken vettig människa som helst... vi tjejer/kvinnor har krav på oss att vara snygga men killar har sina krav på att vara i princip känslokalla. och man tar åt sig olika mycket av samhällets krav...
Nära vänner är viktiga. Att bolla idéer med, att spegla sig i och att inspireras av. Proffs, terapeuter och liknande, är också viktiga, ibland. Med sin kunskap och erfarenhet kan de hjälpa till när man har kört fast. Att ändra beteende och tankegångar, för att må bättre, är svårt och kan kännas nästan omöjligt att göra på egen hand. Då kan ett proffs behövas.
Mina vänskapsrelaioner ser olika ut. Jag pratar inte om allt med alla. För att man ska våga öppna sig kring det som känns svårt, krävs att man känner sig helt trygg med den andre. Att båda så att säga är med på att prata om svåra, känsliga saker. Och att man har ett gemensamt språk för det. Någon måste dessutom våga ta steget och fördjupa vänskapen. Svårt för både kvinnor och män, tror jag.
Ninen: Ja det är intressant det du skriver. Om vissa killar inte "vill" ha en nära vän för att matcha samhällets krav fastän de skulle må bättre då är en svårsiuation (även kvinnors situation med skönhetskraven.
Sara: Precis! Jag håller med dig om att det är lätt att skaffa vänner, men nära vänner som man kan prata med om allt är svårare, jag antar att det beror på att det tar tid innan man lärt känna någon väl. I dag är det kanske svårare att hitta den tiden.
Denna är fin:
.
+ . * + . * .
* *. Vänner+ . *
. är som stjärnor+ . *
+ du ser* . +
.* . * dem inte alltid. *
. + . * Men du vet +
att de alltid* .
+ * finns där för dig* . * .
* . + * + * . *
* .* . * .
Hmm, jag skulle nog ha gissat att ANNU fler svenska man saknar en nara van. Av alla underbara man i min narhet (man, pappa, broder och vanner) sa ar det bara nagon som har en nara van. De ar alla sociala, trevliga och omtyckta killar, men sa dar pa djupet slapper de inte in nagon manlig van. Man emellan blir det mycket ryggdunk och trevlig samvaro, men inga djupdyk. Det ar val darfor man oftare gifter om sig snabbt efter en skilsmassa eller dor inom kort efter en partners dod . En man utan kvinna ar mycket ensammare an en kvinna utan man.
Tror ninen ovan slar huvudet rakt pa spiken. Det ar inte latt att leva upp till samhallets krav, vare sig som man eller kvinna.
Undrar om det kanske inte är därför som många kvinnor faller tillbax i förhållanden som inte var så bra. För att man inte klarar av att se, eller känslan av att veta om, att han kommer bli sååå ensam.
Post a Comment