Wednesday, January 31, 2007

Från blondin till brunett till blondin

Nu när jag blivit blond igen så är det massor med folk som hejjar på mig på stan som inte gjorde det när jag var brunett, gamla lärare, föräldrar till kompisar och andra som inte kände igen mig som brunett. Jag har försökt hejja på dem men de har vara sett undrande ut. De måste trott att jag varit bortrest eller nåt och nu återvänt. :)

Jag ÄR och förblir en liten blondie så är det bara. Jag blir så glad när jag tittar mig i spegeln och jag känner att det är jag. Jag trivdes bra som brunett också och gillade den lite exotiska och sobra looken en hel del. På fredag ska jag till frissan igen, vi får se hur det blir, då ska jag klippa mig lite också!
På bilden: Visst är ugglan söt, ser arg men klok ut.

4 comments:

Anonymous said...

va glad du för att du ser bra ut i blont, jag ääälskar att vara blond men nu en gång för alla har jag fått inse att jag faktiskt passar tusen gånger bättre i mörkt hår... jag ser ut som en rosa gris i blont! :'( miss piggy liksom... näe. det var sådär riktigt jobbigt en period då jag hade färgat mörkt, jag läste en intervju med britney där hon förklarade sina känslor för sitt blonda hår och jag började gråta! hahaha, kan jag bara säga åt det nu när jag har vant mig mer vid tanken på att vara mörk... det är så mycket finare, och det känns ju bättre att veta att man ändå ser bra ut liksom. det var så mycket att fixa med om jag skulle se vettig ut i det blonda... men det är ändå den finaste hårfärgen tycker jag, grattis till dig! när håret hänger fram och solen skiner genom det och allt blir bara jätteljust, då trivdes jag som bäst i det blonda. *nostalgi*

Anonymous said...

...o jag som tyckte du var så fräck i det mörka håret..

Är själv brunett och tycker att riktigt mörkt hår (a'la Penelope Cruz) är riktigt, riktigt snyggt och ger enormt mkt mer karaktär än Blondies.

Men är DU nöjd är det ju det som gäller =)

Anonymous said...

Ah vilken sot uggla! Var har du hittat den?

Jag ar blond och har fargat haret morkt en enda gang. Trots att jag faktiskt passade battre i morkt har - mina morkbruna ogon blev mer dramatiska och huden fick en finare ton - sa kande jag mig helt enkelt inte hemma i det. For mig handlade det mycket om just ljuset. Jag ar van att titta i spegeln och uppleva ljus och blev deppig over att i stallet motas av "morker", trots att jag sag snyggare ut. Mysko.

Dock sa maste jag lagga till att fargen ar det minsta av problem vad det galler haret... Den som har ett typiskt tunnstraigt skandinaviskt har att tampas med pa livslang basis vet att: vilken farg som helst, ja groooont tom, bara man fick ett kraftigare har som gick att gora nagot med (frustration)...

Anyway life's too short to bry sig too much. :o)

Katarina said...

Ninen: Jag är lite splittrad om jag vill vara mörk eller ljus men som jag skrivit så är jag ändå en blondin i hjärtat. En bra sak med mörkt hår är att det är mycket fräschare eftersom man slipper göra slingor osv.

Anonym: Jag vet, det var superfräckt och jag kände mig verkligen fräck och lite tuff i det mörka, det blir säkerligen mörkt igen någon gång framöver - nu när jag testat så känns det lättare att byta hårfärg igen!

Sofia: Ugglis är köpt på Gina T! Du beskrev detta så otroligt bra, precis så kändes det för mig också med att uppleva "ljus" i spegeln! Även när det gäller vårt nordiska hårkvalité, mitt hår är spikrakt, rätt tunnt och flygigt. Hellre grönt, självlockigt och tjockt hår då liksom...eller kanske inte ändå. :)