Jag gjorde nyss detta test om artighet på Expressen. Jag fick flest A och meddelandet att: "Du har antingen drillats hårt av en gammaldags privatskolelärare eller så är du bara artigheten personifierad. Trevligt i all ära - men akta dig så inte folk tror att du bara låtsas."
Jag tycker artighet är viktigt och bra. Jag erbjuder äldre människor min plats på bussen, håller upp dörrar och ler artigt åt människor jag träffar i de allra flesta fall. Jag tycker att det ger mig mycket tillbaka, folk blir så oerhört tacksamma, speciellt äldre människor. Men jag gör en del vett och etikett-tabbar också, säkerligen.
Är det okej att mosa potatisen på restaurang? Är det ofint att ha armbågarna på bordet? Är det elakt att säga vad man tycker om det sårar någon? Har du något roligt exempel på artighet eller motsatsen? Hur ser du på artighet och vett och etikett?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
hej, om jag är bortbjuden på middag har jag bara armbågarna på bordet om någon annan har det innan...gärna ska det vara värdparet, då vet man att det är OK. /janet
Janet: Ja det är ett smart sätt att kolla av nivån! Just armbågarna på bordet tycker jag är svårt att låta bli! :)
jag har en tendens att prata med mat i munnen, det händer att det ramlar ut saker också.. småsmulor iofs, men ändå.. då får man ta och lugna ner sig lite!! Då tycker jag det viktigaste är att man visar välvilja och intresse för andra människor och ja, kolla nivån som ni säger... då får man lite mer utrymme för att göra fel utan att blir katastrof tror jag. folk tar mer illa upp om man är lite smådryg och gör "fel" än om man är myspysig och gör "fel". Jag brukar skämta om att jag är så charmig att jag kan göra vad jag vill, men det handlar nog snarare om att jag har turen att vara bland människor som beter sig precis som jag själv... Jag skulle dö av skräck på nobelmiddagen, jag kan verkligen inte föra mig och i vissa situationer räcker ju inte charm nånstans alls. Mer etikettkurser åt folket! Man vet aldrig när man får gå på nobelmiddag...eh..
Ninen: Jag håller med dig om att charm räcker långt. Själv är jag väl inte sådär överdrivet noggrann vad gäller bordsskick eller annnan formell artighet utom vid finare tillställningar. För mig är det viktigare med artighet iform av hm...respekt, exemelvis den klassiska "att hjälpa gamla damer över gatan", hålla upp dörrar, visa vägen - saker där jag känner att jag gör något för en annan människa.
Post a Comment