Jag blir totalt överöst med bantningstips bara genom att bläddra igenom reklamen och nyhetssajterna. Jag har skrivit om detta tidigare, om hur jag förvånas av dessa tips om bananbantning, kaffebantning och olika bantningsmetoder. Hela grejen med bantning känns helt meningslös eftersom det framställs som en punktinsats där man efter x antal dagar, veckor eller månader ska ha nått sin drömvikt. Sen då? Nä, jag ser på detta på ett annat sätt. En jämförelse; precis som coachning där jag valt ett coachande förhållningssätt är det ett förhållningssätt till kost och motion man måste välja att ha. Att bli coach på tre veckor och sedan gå tillbaka till sitt gamla sätt att vara känns rätt osmart på samma sätt som det är helt förkastligt att banta tre veckor och sedan inte ha en strategi efter de veckorna.
Jag tror dock att många av dem som bantar med diverse metoder/preparat har den idén att detta är en snabbstart inför detta mer hälsosamma förhållningssätt. Men jag är oerhört tveksam inför det. Min tanke är att istället lägga energin på att göra de små förändringar som ofta krävs för att öka sin livsstilskompetens. Vad sägs om denna bantningsmetod?: Äta nyttigt och att träna.
Några andra tips:
Tyck om dig själv och prata/tänk positivt om dig själv, tänk på hur häftig din kropp är som kan göra så många saker (om du till exempel går runt och tänker "jag är för fet" så tänk på att ditt undermedvetna lyssnar och svarar "det fixar jag").
Drick mycket vatten, gärna smaksatta med gurka, eller citrusfrukter för extra vardagslyx.
Njut när du äter och när du tränar, var medveten i det du gör just nu och var uppmärksam på vad dina sinnen tar till sig.
Skippa dåligt samvete när du unnar dig att äta karra eller annat mindre nyttigt eller skippar träningen då och då eller i perioder. Om du har en svacka är det säkert vad din kropp behöver just nu. Det är bara att köra på i samma gamla goda vanor så snart du känner för det (utan dåligt samvete och ångest går det fortare att komma tillbaka).
Vad tänker du kring detta? Har du några bra tips för att höja livsstilskompetensen? Har du testat att banta? Har du tips på goda alternativ till godis? Träningstips? Erfarenheter att dela med dig av?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
När jag skulle gifta mig för 5 år sedan, gick jag ner 12 kg i vikt. De kilona kändes aldrig som mina. Ändå bar jag på dem i flera år. För att gå ner i vikt tränade jag och åt jag enligt viktväktarnas program. Jag var aldrig med i "sekten", utan gjorde det helt på egen hand. Det tog nästan ett år. Det var en otrolig kick att nå den vikt där jag kände mig som mig själv igen.
Jag håller med dig i det du skriver, samtidigt som min egen erfarenhet säger mig att det kan behövas en ordentlig förändring i matvanorna om man ska gå ner i vikt. Det viktiga(!) är att man fortfarande äter allsidigt och får i sig det kroppen behöver. Några banandieter tror jag absolut inte på.
Sen är vi alla olika. Anledningarna till övervikt är olika och våra kroppar fungerar olika. Jag tror att alla måste hitta sin väg till att må bra.
Jag mår bra av att äta mycket grönsaker och fisk. Mindre kött. Och inget socker. Och så frossar jag i frukt och dricker grönt té från morgon till kväll. Dessutom måste jag träna om jag vill må som bäst. Och sova. Det finns hur mycket som helst att säga om det här...
jag är rätt rultig och försöker se fördelarna med detta... det kan man göra genom att hitta på nya uttryck för sin kroppsform (precis som att döpa om bilringar till volanger) istället för "tjock" som man bara blir deppig av att höra sig själv säga, rultig tycker jag däremot låter mysigt :) en gång i tiden joggade jag varannan dag och trivdes väldigt bra med det, man får utlopp för så mycket när man tränar som de här panikbantarartiklarna aldrig tar upp. men även när jag tränade mycket så var jag rultig, mindre än nu men ändå... ibland när jag skulle jogga mig uppför nån brant backe kom tanken "varför GÖR jag det här?!" och om jag svarade "för att bli smal" så bara vände jag om och gick hem igen, det är fan inte värt det så bra som jag trivs i min kropp som det är.. för mig är det helt enkelt inte peppande. om jag däremot svarade mig själv "för att det är så roligt när jag har kommit upp" så kunde jag ta två backar på raken! varför pratar ingen om det, när man pratar om träning? jag blir skitlack på det, de här tidningarna du länkar till till exempel, som ska handla om personlig utveckling och att må bra och ATT BANTA JÄRNET TILL BIKINISÄSONGEN "hitta träning du tycker om" bla bla bla, det är bara skit alltihop ju. jag fixar liksom inte att läsa de där tidningarna bara på grund av viktfixeringen i dom. det är konstigt tycker jag att hälsoinriktade tidningar finner mening i att skriva så otroligt mycket om viktminskning. om man är överviktig mår man bättre av att gå ner men ALLA mår bra av att röra på sig och ha muskler och en del av oss mår som bäst när vi får kombinera träning och bra mat med mycket bakelser och snask. *ahem*
och uppenbarligen hjälper inte tidningarna nån för antalet överviktiga ökar ju i samma takt som bantartidningarna känns det som.
Oj, skulle nog kunna skriva hur mkt som helst om det här ämnnet. Det ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Från att vara en mullig tjej, så gick jag ner 15 kg och blev fet...ngt hände på vägen! Det blev lite knasigt. Så jag blev fast i en ätstörning och ett helt sjukt mönster när det kommer till träning, mat och att ständigt, ständigt klanka ner på mig själv. Så jag vet inte. Tycker inte om att ge tips till ngn, eftersom jag vet att det kan leda till enorma problem för ngn. Mitt bästa tips är att: KRÅNGLA INTE TILL DET. Tallriksmodellen funkar ju hur bra som helst. Kostcirkeln. Krångligare än så behöver det inte vara. Träna för att må bra/ha roligt. Ät, njut och älska att leva.
Nu mår jag bra igen, men tankarna finns ju där hela tiden på ngt sätt. Skönt/riktig vardagslyx är att bara kunna kolla sig i spegeln och tänka: jäklar vilken puma :) Jo jag vet, jag har kanske inte den kropp som jag så hett önskade. Men det skiter jag fullständigt i. Jag är stark, glad och äntligen frisk! Det är det enda som betyder ngt. Krångla inte till det för er :) Åt en semla idag, och den var så god. Mums!
Ett stort tack för era lååånga härliga komentarer! Detta är intressant!
Sara: Bra jobbat! Jag håller med dig till 100% att det är viktigt att äta allsidigt samt att det kräver massor med energi och vilja för att förändra mindre bra vanor till bättre! Det viktigaste är att man mår bra och trivs med sig själv! Jag är också sparsam med kött, äter det ibland när vi käkar ute.
Ninen: Rultig är suuuperfint, låter gosigt! Du skriver om hur du motiverar dig själv när du tränar genom att säga "för att det är så roligt när jag har kommit upp" - detta är otroligt bra och intressant, att ha rätt fokus. Att ha kul och må bra i sin kropp är ju så himla mycket mer intressant än att gå ner x antal kilo på x antal dagar. När man ser hur himla smala många kändisar är nu så tänker jag bara: att vara nerdeffad till max och ha en "snygg kropp" (enligt media) innebär kanske att man måste träna minst ett par timmar om dagen, vara supernoga med vad man äter, (helst bara äta sallad) aldrig unna sig något gott, jag är då inte beredd att offra så mycket tid, kraft och energi för att se ut på ett speciellt sätt. Jag vill ha en kropp som är stark och välmående, det får jag genom att äta vettigt och att röra på mig (dansa till exempel).
Lena: Vad skönt att höra att du mår bra igen. Att inte krångla till det och lita på sitt sunda förnuft är de allra bästa tipsen, så sant. Att på kvällen "gå igenom" kroppen och fundera på vad var och en av kroppens delar åstadkommit under dagen och sedan sprida en tacksamhet och stolthet i den del man fokuserar på är en spännande övning som jag kan rekomendera (skriver mer om den i boken förresten...) Det flyttar fokus till kroppens fantastiska funktion istället för hur den ser ut.
Det har med vikten... Jag tycker mycket med det amnet har att gora med hur man ser sig sjalv och hur andra visar att de ser en. Dar har jag haft turen att vaxa upp med en massa support och alltid kant mig fin som jag ar. Min familj och mina vanner har gett mig en valdigt positiv sjalvbild. Min man tycker att jag ar overkligt vacker och visar det ofta. Och jag ar ingen modell precis... Men jag gillar mig sjalv anda.
Darfor tycker jag det ar sa trakigt att se hur sarskilt unga tjejer pushar sig sjalva vad det galler utseendet. Tank om de hade sjalvkansla nog att lagga ner halften av den tiden de spenderar med att tvinga sin kropp att forlora dess individualitet eller pa att kritisera spegelbilden, pa att istallet utveckla sitt inre eller att visa omsorg om andra. Sa mycket tid gar forlorad pa struntsaker. Haha jag later urgammal och trakig nu, men livet ar for kort for att stressa over att man inte kommer i ett par jeans i storlek 25 (jag har pa modebloggarna till min forskrackelse insett att 25 ar den trendiga storleken just nu).
Alltsa missforsta inte. Aven jag motionerar och ater ratt, haller koll pa vikten och aaaalskar fina klader och roligt smink, men jag vagrar kanna tvang och olust infor hela utseendegrejen.
Sedan om man har en riktig overvikt och den hindrar en att leva livet till fullo eller om man av medicinska skal behover ga ner, sa ar det en annan grej. Men jag blir galen av att kvinnor inte far ha lar langre eller sma gropar i baken eller lite rundad mage. Sa lange vi mar bra, varfor far vi inte se ut sa?
Vi kvinnor borde vagra ga med pa detta och utova patryckning pa samhallet att sluta pressa oss. Mode och utseende ska vara kul och individuellt, men alla har inte fatt forutsattningarna att orka sta emot samhallstrycket.
Kanske halkade ifran amnet lite, sorry... :o) Har varit inne pa for manga osakra tjejers modebloggar under morgonen och insett att de pushar sig sjalva nagot otroligt for att passa in i nagon standardmall...
"inget socker. Och så frossar jag i frukt" LOL
Post a Comment