Tuesday, October 16, 2007

Effekten av att lära känna sig själv!

Jag vill påstå att jag känner mig själv väl. Det gjorde jag inte för några år sedan och vilken positiv skillnad det har blivit i mitt liv! Det jag gjort är att helt enkelt ta tid att lyssna och lära känna mig själv. Funderat över vem jag vill vara och vilka mål jag har i livet. Jag har helt enkelt blivit min egen kompis! Den allra bästa!

Vad har det inneburit för mig att lära känna mig själv?
- Jag har kunnat ta rätt beslut (eller vetat när jag fattat fel beslut).
- Jag njuter av att bara lyssna till, eller resonera kring mina tankar.
- Jag kan tänka kring mitt eget tänkande ("när jag blev ledsen nu, vad berodde det på egentligen...osv")
- Jag kan tolka mitt eget agerande, sina känlsor och drömmar
- Jag litar på mig själv och mina känslor och kan hantera dem (för det mesta i alla fall).
mm

Det jag tror kan hända om man ej känner sig själv är att man ej vet när man fattar rätt/fel beslut, man har svårt att hantera sina känslor (kanske riktar dem fel eller tolkar dem "fel"), man kan må dåligt och fasta i en taskig situation eftersom man inte vet var man vill vara istället.

Gör du något för att lära känna dig själv ännu bättre?

3 comments:

Anonymous said...

jag har känt mig själv och mina bekymmer utan och innan, men så försvann depressionsslöjan från min syn på livet och nu känner jag mig inte alls längre. sjukt ovant!! jättespännande och roligt samtidigt som det är råläskigt. jag bestämde mig för att inte sitta och analysera mig, som jag har varit tvungen att göra under depressionen, utan bara GÖRA och se vad som händer! jag har startat upp massa projekt och engagerat mig i nya saker, ställt mig längst fram i olika sammanhang och pratat med folk jag egentligen är rädd för osv osv... och jag lär mig att jag är mycket mer komplex än jag nånsin trott... som depressionist är man nog rätt enkelspårig och "lättanalyserad", men som frisk kommer det visst in en hel drös nya aspekter. för mig är det en ynnest att inte känna mig själv, det är ett tecken på att jag mår bra! olika sätt att se på det.. :) men visst är det viktigt att känna sig själv, av precis de anledningar du nämner, och "tack vare" min depression känner jag mig nog ändå bättre än många andra vilket jag ibland tycker märks. det ger en enorm trygghet att känna sig själv.. men ibland, eller för en del, krävs det elände för att man ska kunna komma dit tror jag.

Katarina said...

Ninen: Just orden du använder "jättespännande och roligt samtidigt som det är råläskigt" känner jag igen mig så otroligt i! Jag har också tråkigheter att tacka för att jag är där jag är idag i min personliga utveckling. Det är nog ofta så man hamnar här, i detta intresse för vårt inre, i denna strävan efter att utvecklas och gräva djupare. Bli helare.

Det du skriver berör mig och fantastiskt att läsa. Tänk på att: "De vackraste blommorna kräver en skogsbrand"

Kram på dig!

Nina said...

Jag lärde inte känna mej själv heller förrän jag gick igenom en svår period i livet. Idag vet jag också att min självkänsla är stabil och att jag duger som jag är. Personliga kriser och depressioner är, underfundigt nog, de bästa läromästarna i självkännedom. Oftast går man stark ur en kris och hittar redskap att leva så man mår bra!