Tuesday, October 10, 2006

Förgyll min tillvaro kära bloggvän!

Det är ju så härligt med dig min bloggvän som kikar in i mitt lilla krypin här på nätet då och då, eller är det kanske första gången nu? Kommentarer är ju underbart, det tycker nog de flesta bloggare, för mig beror det bland annat på att:

Y Det är superkul och motiverande för mig att se vem du är som läser och vad du tycker och tänker! Det är en av anledningarna att blogga! Säg bara hej om inte annat!

Y Kommentarer kring specifika inlägg är också härligt! Här får jag chansen att lära mig mer och få nya tankar!

Y Bloggen kan bli ännu bättre om du säger vad du tycker om den!

Y Det är så enkelt att kommentera! Klicka bara på "Comments", klicka i något an följande alternativ:
- Blogger (Då måste du fylla i använarnamn och lösenord)
- Other (Fyll bara i ditt namn och ev hemsideadress)
- Anonymous (Fyll inte i någonting)

Y Det är ju så härligt att ge! Ge mig konstruktiv kritik och komplimanger eller ge mig en enkel hälsning - du förgyller min tillvaro med din delaktighet på bloggen! :) Givetvis svarar jag på dina kommentarer!

Y Berätta lite om dig själv, det kan vara saker som:
- Vem är du?
- Vad gör du för att bli ännu lyckligare?
- Vad tycker du att jag ska skriva om på bloggen?
- Vilka är dina bästa tips för härlig vardags-lyx?

19 comments:

Anonymous said...

Tack för en superblogg! Läser varje dag och får alltid en extra kick när jag varit inne och läst.
Ditt inlägg, Höstrusta den 16 sept. Har fått min höst att bli väldigt härlig!! För första gången på flera år...brukar få värsta höstångest. Keep inspiring!!

Nina said...

Jag hälsar på nästan varje dag och tycker din livsgnista lyser ända hit till Finland :) Du kan otroligt mycket och det du förmedlar är inspirerande och berikande. Jag säger som Ii ovan: Keep inspiring!! :)

Anonymous said...

hmm, du verkar ha mycket tips och sådär. jag pluggar heltid nu, men det bilr många dagar man bara måste vara hemma utan någon social kontakt. hur gör man för att inte börja grubbla negativa tankar och bli ledsen i sin ensamhet? är inte van vid att plugga hemifrån och tycker det är lite svårt och deppigt att ställa om mig till.

tack igen för trevlig läsning.

Anonymous said...

jag tycker att din insamling är en superbra grej, tack för ditt mejl om den. Tror tyvärr inte att jag kan bidra eftersom jag har finskt kontonummer, det blir stora extrakostnader misstänker jag... Ha en super dag :)

Anonymous said...

Jag är så otroligt dålig på att kommentera andras bloggar. Vilket är konstigt då jag så gärna vill ha kommentarer i min.
Jag tänkte i morse att jag måste bli bättre på kommentarerna och så läser jag ditt inlägg, det måste betyda något!
Gillar verkligen din blogg, den får mig att rycka upp mig när dagen har börjat lite dåligt.

Kramis

Anonymous said...

hihi, svårt att inte ta sitt bloggläsaransvar efter en sån uppmaning :) jag väljer att svara på frågorna, som tack för att du peppar oss med din positiva energi och medkänslighet.
Jag är ninen, bor i stockholm och har precis fått egen ny lägenhet efter ett skumt samboskap som jag känner mig stolt över att ha lämnat. Jag brinner för "allas eget ansvar", ännu mer nu än tidigare och det är en lärdom som gör mig starkare. Man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, men man måste även kunna ta ansvar att säga ifrån, berätta vad man känner och inte tvinga folk att gissa (jättesvårt såklart men det viktiga är, tycker jag, att man har VILJAN att bli en sån person), och man måste tänka utanför sig själv, försöka förstå andra. mer om min filosofi än om mig :)
För att bli lyckligare, just nu när det ibland är ganska tufft att ta sig för saker, gör jag bara det jag vill göra. Ibland ser jag på dvd-boxar, ibland tar jag en promenad. Jag har inget dåligt samvete för att skolan halkar efter, jag tar igen det sen. Försöker åtminstone hålla mig au jour med vad som händer på kursen, och litar på att min plugglust ska komma tillbaka när det finns ork för det. Jag ger mig tid till att sura, och pratar med vänner, tar emot kärlek från de som kan och vill ge.
Jag tycker du ska skriva lite mer personligt, det vore intressant att lära känna dig också. Du skriver om vad du ägnar dina dagar åt men det känns ändå inte som att man får lära känna själva dig. Du har många bra tankar om livet och bekymmer, men du skriver så bra att det känns som att läsa en bok ibland och din person kan kännas lite oåtkomlig. Det kanske är lite vardagligt elände jag vill åt... blir du nånsin arg? Hanterar du alla situtioner så som man borde? Det kan ju samtidigt vara bökigt att skriva personligt på internet av alla ställen, till människor man inte alls vet vilka de är. Nåt att tänka på iaf? Kan en inspirationsblogg (undebrart namn för övrigt) innehålla även kanske negativa saker, och i vilken form skulle det isåfall vara inspirerande för andra? Kan nån vinkling av elände inspirera andra? Det här är rent filosofiska funderingar. Vad är inspiration, liksom? Egentligen...
öh vardagslyx är väl att bomba folks mailboxar med skitlånga mail, eller för all del kommentarbomba nåns blogg.

Anonymous said...

Jag gillar din blogg jättemycket för att den får mig att se det positiva i vardagen, men också för att den (du) ger mig så bra tips på hur man till exempel ska lära sig att skratta oftare! :-)
Därför har jag också länkat till dig, såklart! ;-)

Katarina said...

Hej tjejer!

Åååååh vad glad jag blir att ni kommenterar! Det är superhärligt att få feedback och idéer från er alla! TACK, jag hoppas att ni fortsätter att kommentera! Stora varma kramar till er alla!

Li: Så underbart att höra! Hösten är underskattad av många, själv tyckte jag att den var rätt trist tidigare. Men, den har som sagt många fördelar känner jag! Bara att det är så otroligt vackert på hösten, frisk/krispig luft och man har en bra anledning att stanna inne och mysa med tända ljus osv är ju faboulus. Vad det något speciellt du gjorde för att få hösten att bli mer härlig?

Nina: Ooooh! I will keep shining (med min livsgnista) and inspiring! :) Speciellt med denna glädjande feedback!

Chris: Jag tror att det gäller att försöka påverka sin situation. Jag pluggade på distans och då hade vi en grupp som träffades och pluggade tillsammans! Det var kanonbra! Grubblet är en utmaning för många av oss, men det gäller att tänka på att det är vi själva som kan påverka våra liv! Vi kan välja glädje som Kaj Pollak säger!

Hanna: Hej kompis! :) Det är lugnt de! Kul att du gillar intiativet!Allt bra annars?

Kattis: Ja, livet levererar det vi behöver träna på vettu! :) Det är ju superkul med kommentarer på bloggen! Va fantastiskt kul att du får inspiration av denna blogg! Fin blogg du hade själv också! jag ska strax ta en till tur dit...

Ninen: Så intressant och klokt du skriver! Vad härligt att läsa om din stolthet över insikten om "allas eget ansvar" - det är superviktigt, du verkar ha en klok och skön inställning till livet! Det där med att tala om hur man vill ha det och inte låta folk gissa är också så sant! De flesta konflikter beror säker på missförstånd! Det gäller ju att tala om vad man vill! DVD-box var också bra, det är ju riktig vardagslyx a la hösten det!

Ja, det är ju sant det du skriver att om jag alltid skriver positivt så kan det kännas som att jag utelämnar något och det är sant, så här skrev jag i ett inlägg nyligen:

"Jag har den bestämda uppfattningen att min tandvärk eller irritation blir inte ett dugg mindre av att jag skriver om den här, snarare tvärtom. Däremot tror jag att mina visioner om lycka, lyx och livet kan blir större och spridas om jag skriver om det här, dels i mitt eget liv men också till dig!"

Jag har liksom valt att fokusera på glädjen och försöka se det positiva i tillvaron. Men jag tar till mig din coaching och jag ska vara uppmärksam om jag är med om något negativt (som kanske vänds till något positivt av någon speciell anledning) som kan vara inspirerande! Då ska jag absolut skriva om det!

Lycka till med plugget!

Katarina said...

Elin: Vad härligt! Ja det är ju så mycket roligare och enklare att se positivt på saker och ting! Har du några bra skratt-tips kanske? Nu ska jag ta en tur till din blogg!

Anonymous said...

hej ;)

Katarina said...

Annika: Tjeeeena bruden! Hur går det med stegen?

Anonymous said...

Skriv mer om hösten, dina värderingar, känslor och din underbara syn på LIVET (även med det viktigaste vi har: barnen). Du har så mycket mer att ge oss energitörstande medmänniskor som i mitt fall vill ge dig något tillbaka. Men vad??...kanske en KRAM om jag i framtiden får äran att möta dig och din familj. Mvh A.E

Anonymous said...

Hejsvejs...sitter just nu å funderar på att gå på en prommis. Upprörd efter senaste lönediskussionen så jag kan behöva promenera en aaaaaaning. Bra för stegmätaren om inte annat ;)Ligger just nu på plats 8315 så jag kan nog behöva ta ett par steg ;)))

Katarina said...

A.E: Tack för tipsen! När jag själv skaffar barn så blir det säkerligen mer barnprat...nu blir det mest om brödernas underbara ungar! Att kommentera här är en härlig gåva som jag uppskattar massor! Kram!

Annika: Halloj! Okej, en lönediskussion är alltid en utmaning! Hur gick det? Du förtjänar säkert en skyhög lön :)! Jag gick en prommis med pappsen idag och fick sedan massor av mat och efterrätt hemma hos mamma och pappa...så det jämnade liksom ut sig! :)
Plats 8315 ja men det ju svinbra det...s n a r t är du etta!

Anonymous said...

Jo jag tycker åxå att jag är värd en skyhög lön, synd bara att min arbetsgivare inte tycker samma...vet inte hur jag ska överyga. Tips?
Jo men eller hur....jag tar in på ettan under helgen....

Anonymous said...

Hej Annika och Katarina!
Till Annika: Jag håller med K att du säkert är värd en högre lön för att DU är DU. Sen allt du presterar ska ge en stor fet bonus ifrm av upplevelser: tex en Thailandsresa med någon du tycker om eller spabehandling så du känner hur betydelsefull just du är för dina medmänniskor hemma och på jobbet.

Till Katarina: Att få ett syskonbarn är nästan lika underbart som att få egna. Jag ber dig att njuta av dem, speciellt om du har lika fantastiska bröder som jag som älskar när jag umgås med syskonbarnen. Lyckan är total!
Barnen har lärt mig allt jag kan och sedan har jag praktiserat detta på min underbara,fantastiska barn Jonni 11 år och Mare 13år. Under min period av mano-depresivt beteende så känns det som att den lilla energi jag lyckades behålla var den som jag gav till barnen och det är jag stolt över idag när jag börjar känna mark under fötterna och börjar tycka om mig själv. Då ser jag att jag älskar min familj och livet ännu mer.
Bättre sent än aldrig!
Kram/A.E

Katarina said...

Nelli: Hej själv! Vad härligt att höra! Du kanske har något tips på vad jag ska skriva mer om?

Anonymous said...

Hej tjejen och tack för en kanonsida....är in nästan varje dag och kollar läget! Blir glad och härligt inspirerad. Kul att hitta hit och se att det finns fler som har liknande tankar som jag!
Jag är 25 år och bor en liten by i dalarna med det underbara namnet Äppelbo. Har flyttat hem igen efter några år i stockholm och just nu i det skede jag befinner mig i livet så njuter jag av naturen, lugnet, tystnaden och stjärnorna....härligt. För mig är det riktig vardagslyx! Annars försöker jag unna mig massage och varma bad så ofta jag kan. Dukar bordet fint lite då och då, perfekt på en grå regnig tisdag att dricka ett glas vin till falukorven. Mkt tända ljus. Lyssnar på mkt musik, just nu har jag fastnat för Andrea Bocelli. Läser mkt böcker. För att göra mina vänner glada i höstrusket så skriver jag inspirerande vykort som jag skickar. Mkt uppskattat! Funderar i stort om livet och det där och har som mål att liksom bli kär i mig själv....att förstå att jag är unik och härlig som jag är...(tar lite tid) Önskar dig en härligt vecka!

Katarina said...

Lena: Vilket underbart inlägg! jag blir glad och inspirerad av att läsa det du skriver! Härligt med dina tankar kring vardagslyx, vykorts skickandet var en underbar idé! Jag är glad över att du hittat hit till Inspirationsbloggen och hoppas att jag får många trevliga synpunkter och tankar från Äppelbo! Kram!