Nu är jag och Robban hemma! Vi har varit i Stockholm en vecka och jobbat. Vi har ställt ut våra maskiner på Hantverksmässan på Sollentuna Expocenter. Det är en otroligt härlig mässa. Bra försäljning och dessutom kommer många kunder och hälsar på oss. Vi får höra hur de byggt sommarstugor, startat egna företag och andra drömprojekt med hjälp av våra maskiner - det är fantastiskt.Vi har också hunnit med shopping. Det blev bland annat nya skor, en Guccikeps med pälsiga öronlappar samt en Gucciväska (lite strandbagsliknande, vit/beige) samt lite julklappar från designtorget.
Vi har också hälsat på Sussie, Thomas och Theo! Lille Theo är helt fantastiskt söt och härlig! Det är i och för sig även föräldrarna, men de jollrar inte lika gulligt. Vi hade en supermysig slapparkväll hemma hos dem i går.
Jag tycker att Stockholm i små doser är fantastiskt, men några spännande utmaningar finns där för mig:
Y Turbo-rulltrapporna (de går mycket snabbare än i norrland, jag är som ett liten barn och måste nästan hoppa av lägst ner/upp). :)
Y Hjordarna med människor som har sådan fart att man automatiskt kastar sig åt sidan för att undvika att mejas ner av julklappspåsarna eller snubbla över en chivauva. Denna gång blev jag dock medveten om hur jag höll på att svepas med i stresspsykosen redan på centralen men jag och Robban blev då medvetna och stannade upp och funderade på vår intention. Vi hade inte bråttom någonstans och ville behålla det norrländska lugnet. :)
Y Tunnelbanan. Huh, du kanske har läst om att någon satte synvassa spikar och glasbitar i sätena på tunnelbanan. Riktigt sjukt! För mig är det en liten utmaning att åka tunnelbana och jag försöker att tänka positivt - det är ju smidigt som bara den. :)
:) Så, nu är jag hemma i tryggt förvar och ska skriva vidare på boken, blogga och renovera! Det är alltid härligt att vara hemma.
4 comments:
hej hej katarina synd att ni inte kunde komma till oss enkväll och hälsa på när ni var nere...
kram Tove
jag är inflyttad stockholmare och har fått lära mig the hard way att inte ryckas med... hela första året hade jag nästan ont i magen varje gång jag skulle ut i tunnelbanenätet, tills jag lärde mig knepet att aldrig springa till t-banan. inte ens när jag har "bråttom". är det för trångt på tåget struntar jag att gå på, väntar hellre på nästa än får klaustrofobi i nån annans nackhår.
men ändå, i somras var jag i sundsvall och visste vad jag skulle göra där och gick i "vanlig takt" mot mitt mål men det verkade precis som att alla andra var på stan för att FLANERA eller nåt! jag var jätteirriterad tills jag kom ihåg att fan det är ju sånt man SKA göra på stan. man ska inte flänga, man ska flanera. har också noterat takten på rulltrapporna, det är nästan lite upprörande. en av anledningarna till att det blir mer stress i stockholm och andra storstäder tror jag är att det blir så långa avstånd, man tror det är i norrland det är långa avstånd men jag "pendlar" ju till ALLT här nere. i norrland är det långa avstånd på ett annat sätt... min skola är en timme bort (där jag bodde förut kunde det ta en och en halv!), kompisar kan bo ännu längre bort än så och ska man handla nåt har man femtielva olika ställen att välja på.. ofta har ju de olika ställena blivit nishcade också, ska man ha kläder kan man åka till ett ställe och ska man ha verktyg är det bästa stället på andra sidan stan osv... Man åker inte till stan som där jag är uppväxt, och får allt gjort för att sen kunna åka hem igen. Blö, jag ska flytta härifrån när jag är klar.
Leve det norrländska lugnet! ;)
Tove: Vi tänkte ringa er och träffas men det var så himla fullt upp varje kväll (som vanligt när vi är i Stockholm...sorry). men jag hoppas att vi får träffas snart nu när ni kommer hem! KRAM
Ninen: Ha ha! Du skriver så härligt! Jag trivs otroligt bra i "min" småstad. Det är liksom nära och personligt. Men storstan är bra för shopping (fast nu handlar jag det mesta på nätet).
Hanna: Jaaaa! Det är verkligen värt att hylla!
Post a Comment