Friday, December 08, 2006

Inspirera mig!

Jag skulle vilja få in lite mer inspiration till min bok från läsarna här på bloggen, så här kommer en fråga till dig:

Vilken är den bästa coachning, feedback, komplimang som du har fått? Har någon frågat dig något som fått dig att tänka till, förstå något viktigt eller fatta ett avgörande beslut? Har någon sagt något till dig som fått dig att förstå dig själv på ett nytt sätt eller plockat fram din potential på ett bra sätt? Eller kanske någon du tycker om sagt någon gulligt som du forfarande tänker på då och så med ett stort leende? Eller kanske du sagt något till någon annan som du kände betydde mycket? Kom med tips och idéer på smarta frågor och utvecklande feedback!

Skriv ett kort meddelande om det är okej att jag publicerar detta i min bok om det skulle bli aktuellt!

Stort tack på förhand underbaringar!

6 comments:

Anonymous said...

En vän sa en sak till mig som på ett mycket positivt sätt förändrare mitt tankesätt angående vänners beteenden. Hon sa att de som verkligen är ens vänner aldrig vill göra oss ledsna.
Kan hända att de säger eller gör saker som faktiskt gör oss ledsna, men det är knappas vad de var ute efter. Man ska alltså utgå från att det inte är deras mening. Det är oftast hos en själv som orsaken ligger när vi blir sårade av nära och kära. Det har hjälpt mig ofta :) Hoppas du förstod vad jag menade! Ha en bra dag!

Anonymous said...

som den lojala läsare jag är har jag grubblat på svar här en tid men det är riktigt svåra frågor du ställer! och omfattande, det är ju ett ämne för minst en pubrunda. jag inser iaf att det som har påverkat mig mest oftast är små obetydliga kommentarer... sånt som folk säkert inte har den blekaste aning kan påverka nån. ofta kan det vara av människor jag egentligen inte känner, och just därför kanske har jag kunnat ta åt mig. antagligen är det väl lättare att se saker utifrån också, en slags opartiskhet :) det känns ju lite elakt gentemot mina närmaste, som att de inte har påverkat nåt men så är det ju inte... dom ger väl nån slags grund, de man är van att prata med, och så kan de där utifrån ställa allt på ända. öh, svarar jag på frågan nu ens?

Johanna said...

En sak som påverkade mig väldigt mycket var något en kompis sa till mig för flera år sedan. Vi var båda med i ett luciafölje och det här var dagen för kröningen. Jag var SÅ FRUKTANSVÄRT nervös men då sa hon bara lugnt: "Hälften av det du oroar dig över händer inte och den andra hälften händer ändå, så varför oroa sig?" Efter det kändes allt betydligt lättare och kröningen gick som en dans.

Anonymous said...

Följande har fått mig att tänka till: Det är inte det jag gör, utan den jag är som människa som gör ett djupt och bestående intryck på omgivningen. Skillnaden ligger mycket på orden gör och är. Jag vill bli ihågkommen för den/hur jag är som människa och inte för saker jag gjort.

Katarina said...

Tack för era smarta och härliga kommentarer, jag har världens bästa läsare!

Hanna: Supersmart! Att ha en intention att vara god och snäll är så otroligt vettigt, och som du säger, att just utgå från att ens nära och kära också vill väl, ger säkerligen i de allra flesta fall en bättre utgångspunkt. Kanonbra!!!

Ninen: Ja här är det deep shit talk vettu! :) Ja men det är precis det jag menar, de där små orden som kan vända upp och ned på det mesta men "avsändaren" har inte en aning om vad som hände innuti "mottagaren" efteråt. Det är intressannt. Det är ännu en spännande effekt av coachning, man sprider ut små lycko-frön som får människor att utvecklas!

Jolla99: Hej! Det var ju klockrent! Jag gissar att du haft en hel del hjälp av denna fråga, inte bara vid denna luciakröning, utan även efteråt. Underbart!

Pia: Hej! Ja detta är ju så himla bra och klokt! Tänk vad mycket tid, kraft och energi det läggs på att göra olika saker, det är ju givetvis också viktigt men det gäller att hitta balansen!

Anonymous said...

Jag tar ofta intryck av min omgivning men står stark i mina egna åsikter. Jag tror det var Abraham Lincon som sa något som jag tänker på ganska ofta: Det är inte dagarna i livet som räknas, det är livet i dagarna! Det är såå sant!

Något som jag lever efter är också ett man kan göra precis vad man vill bara man vill riktigt mycket. Ofta är det viljan som saknades om något går fel...

Alla de här sakerna rimmar direkt med allt det som du vill förmedla så det var väl inget nytt men ändå...