Wednesday, March 14, 2007

Ett litet erkännande...

Resan till Spanien var helt underbar. Innan var jag dock otroligt nervös inför flygningen. Efter ett par riktigt dåliga flygningar och annat skrot i bagaget så blev jag riktigt flygrädd för några år sedan. Under flera flygningar innan denna resa har jag haft fullt upp med att inte få panik - genom att distrahera mig själv med hjälp av att hysteriskt bläddra i tidningar, lyssna på superhög musik för att slippa höra ljuden, vägra titta ut osv. Nu inför denna flygning var min strategi att göra samma sak. Men dagen innan så träffade jag min "livscoach" och hon hjälpte mig att komma till insikten om just vikten att vara närvarande i denna situation. Det var svårt för mig att ändra strategi så nära inpå, men det kändes så rätt. Jag bestämde mig för att testa!

Under denna flygning hade jag alltså till uppgift att titta, lyssna, fundera, undersöka och känna efter samt att fokusera på att andas på ett speciellt sätt för att behålla lugnet. Timmarna innan kändes det som en enorm utmaning. Men jag gjorde det. Jag lyssnade på motorerna, tittade ut och såg flygplatsen bli mindre och mindre, kände hur kroppen reagerade. När det blev skumpigt såg jag till att andas och tänka positivt för att behålla lugnet. Det var jobbigt men samtidigt mycket mindre påfrestande än min förra teknik (då var jag helt slut flera dagar efter resan också). När vi landat var jag så otroligt stolt över mig själv. Jag hade varit DÄR, det hade givit mig trygghet. Det hade gått riktigt bra! Jag hade mått helt okej hela flygningen med mycket mindre ansträngning än tidigare.

Jag har bestämt mig för att den ologiska och överdrivna flygrädslan hos mig ska försvinna. Denna enda flygning fick mig att nå nästan dit. Flygningen hem kändes otroligt bra. Det jag gjort innan flygningen är att jag har:
Y Lyssnat på Fredrik Praestos CD "Fri från Flygrädsla" www.praesto.com
Y Fått hjälp att tänka kring detta och reda ut vad rädslan kommer ifrån
Y Lärt mig att behålla lugnet med hjlp av andningen och nya positiva tankar
Y Samt tagit Dr Bach "Five Flower Remedy" inför och under resan (fungerar tycker jag)
Har du någon fobi eller rädsla för något? Hur gör du för att det ska bli bättre? Har du några speciella knep?

4 comments:

Anonymous said...

Knep o knep, att förlika sig med sig själv, att inte vara rädd för döden. Låter hårt men fungerar. Det finns liksom inte många saker i min värld som jag är rädd för, om planet störtar så får man väl hoppas att det går rätt så fort och att det slår hårt i backen. Jag har liksom inte tid och möjlighet att gå omkring att oroa mig för allt som förmodligen inte kommer att hända, händer det så var det väl så det skulle vara. Då är det bara att se det från de nya förutsättningarna, några andra möjligheter ser jag inte. Vet inte ifall det är något råd, men det gör ju livet lite tråkigare, eftersom man inte har så mycke att oro sig för, har hög empati för andra men i längden blir det rätt så tjatigt med folk som nästan bara har sådant att prata om?!

Anonymous said...

tack för att du delar med dig katarina, jag är också flygrädd och blir inspirerad av att en som är så stark i sig själv också kan vara orealistiskt rädd.. jag har ju gått i terapi för mina olika fobiliknande problem och har fått precis samma läxa som du. det är riktigt bra, det enda som hjälper tror jag. nu har jag inte råd att flyga så mycket och träna men tekniken finns här och väntar på en flygning iaf. jag testade en gång umeå-stockholm, kort och bra :) och det gick mycket bättre än att frenetiskt vara busy busy med annat. men OJ vad adrenalinet flödade nere på backen igen, party party :D

anonymis: Det kan vara rätt stor skillnad mellan allmän oro och mer specifik fobiliknande oro. De behöver ditt stöd och inte dina suckar, men det kan också vara så att de behöver mer stöd än du kan ge och då får du säga det till dom. Det är empati.

Anonymous said...

Var inte riktigt så jag menade... Mitt liv blir tråkigt eftersom en stor del av saker i livet går ju ut på att ha fobier, rädslor osv. om man inte upplever saker på det sättet så blir i alla fall mitt liv lite fattigare. Sådant kan vara svårt att förstå, men utvecklingen avstannas när problem försvinner.

Katarina said...

Anonymous: Ja, detta är ju helt riktigt. Det svåra för mig har varit att de där tankarna som man ju VET är riktiga, ex: "händer det så händer det", "chansen att det ska hända är inte stor", "det blir inte bättre för att jag oroar mig". Det är bara det att denna orealistiska rädsla inte alltid kommunicerat med den klokheten när det väl gäller. Men nu gick det ju himla bra för mig och jag är superstolt! Jag känner direkt att mitt liv blir lite roligare! Jag försöker alltid fokusera på det positiva i livet och hoppas att inlägget ska kunna intressera och inspirera andra med fobier. Tack för din kommentar!

Ninen:Härligt att höra! Det är ju genom att utmana oss själva som vi växer, eller som någon sa "den vackraste blomma kräver en skogsbrand". Genom att våga utmana vår rädsla eller oro blir vi starkare och modigare. Samtidigt som vi lär känna oss själva bättre!