Är du sann mot dig själv? Lever du ditt liv? Dessa frågor har rört till det lite i min själ och mitt hjärta. Det är av största vikt att fundera på detta känner jag. Jag tror att det är lätt att man går en viss utbildning bara för att andra i familjen gjort det, trots att man drömmer om något annat. Att man umgås med personer bara för att man alltid gjort det, trots att man vuxit ifrån varandra. Eller att man sparar det där roliga man ska göra till semestern, pensionen eller en annan dag. Det enda jag vet något om är nuet - i går är förbrukat och imorgon vet jag inget om. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att vara mer sann mot mig själv samt att leva mitt liv - nu! Jag njuter i det lilla och i det stora. Låter smaklökarna sköljas av färskpressan apelsinjuice, skämmer bort mina ögon och själ med fantastiska vyer, lyssnar på mitt inre och kramar om min själ. Vet du, jag njuter helt enkelt av livet!
Hur gör du för att njuta av livet?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
Om man vuxit ifrån sina gamla vänner men hatar att vara ensam... hur får man då nya? :) Tjejer är svåra, killar kan man jämt anspela på sex, banalt simpelt och sant.
För övrigt var det mkt bra sagt... men jag vet inte om jag vågar. Jag ska våga.
jaa det här har jag också tänkt på mycket, särskilt de senaste dagarna faktiskt... jag har flyttat från min barndomsstad och flyttat vidare som en galning, det har gjort att jag känner mig rätt rotlös och har inte kunnat skaffa en fast ny vän på flera år, men det har varit VÄRT DET! jag tänker på de här som flyttade från staden samtidigt som sina vänner, de här små ghettona som de skapar för sig dit de sen flyttar... har man verkligen flyttat då? har man verkligen vågat ta emot de eventuella nya erfarenheterna man står inför, om man bor granne med sina barndomskamrater på det nya stället? jag må känna mig ensam och rotlös ibland, men det gör mig väl förberedd för framtida eventuella bekymmer, jag behöver inte vara rädd för att bli ensam eller hamna i nya sammanhang för jag vet att efter ett tag så ordnar det sig alltid och om inte annat så har jag modet att förändra grundförutsättningarna. Människor är så rädda, håller sig kvar i förhållanden som är sådär bara för att inte vara ensamma och vågar inte som du skriver bryta banan när det gäller studier och yrken... Det är rätt hemskt egentligen. Jag har brutit jättemånga banor och det är rätt jobbigt när man gör det på löpande band men jag räknar med att få det tillbaka, på nåt sätt, sen. Samtidigt som man bryter med nåt får man ju nåt annat! Det blir ju inte tomt!
men du då? känner du att du har gjort ett aktivt val att gå in i familjeföretaget och bo kvar i din hemstad?
Man tänker på olika sätt, när jag flyttade förra gången bröt ja upp det mesta i mitt liv. Det var de tuffaste 2åren i mitt liv. Att som vuxen skaffa nya vänner då man egenligen bara har ett arbete att gå till är grymt svårt, helst om man är otroligt social, så är det tufft att behöva vara så pass ensam. Efter 2år hade ja byggt upp en ny och stor umgängeskrets. Som jag tyvärr idag inte har någon kontakt med längre.
Idag tänker jag mer på vilka ja vill umgås med och vad får jag ut av den här relationen. Känner mig rätt så nöjd med den biten, jag sållar hårt bland vänner och jag känner att behåller jag band så finns det verkligen ett behov av det. Jag är social och idag är det liksom bara min egna attityd som betyder något, allt är upp till mig om jag vill ta kontakt med någon.
Mitt bästa tips för att våga ta steget att känna efter, är att våga ta en paus. (korta eller längre) Jag körde bara på i världens fart och blev tvungen att stanna tåget. Så jag tog en paus. Vilket i mitt fall innebar, jag flyttade "hem" igen, jag jobbade bara så mkt att jag klarade mig ekonomiskt, och lät tiden bara gå. Många, långa promenader och många böcker senare så är jag där. Jag njuter av att leva. Jag försöker ta vara på alla möjligheter som varje dag har att erbjuda och jag är så glad att jag vågade. Jag kommer att se tillbaka på den här tiden i mitt liv med stolthet. Och en sak är jag säker på, vilken fantastisk förmåga vi alla har till förändring. Vilka överlevare vi är. Och vilken kraft, tanken har.
"Om du fjärmar dig för mkt från det liv som är rätt för dig kommer någonting inom dig att förfölja dig för att kalla dig tillbaka till det liv du föddes till att leva." (Det kan bara bli bättre - Bill O`Hanlon)
Growdahn: Ett tips är att anmäla sig till en kul kurs, engagera sig i något manär intresserad av eller något annat aktivt för att träffa folk. Sen gäller det just att våga...utmana sig själv och satsa! Våga fråga: ska vi ta en fika någon dag!
Ninen: Ditt tänk verkar härligt och du verkar trivas massor med det! Skönt! Jag känner igen fenomenet med ghetton i städer som blir "inne" aqtt flytta till, rätt trevligt tycker jag att det verkar. Jag umgås mycket med min familj och ser det som vardagslyx och lycka att vara nära dem. Jag reser gärna ofta men vill bo nära familjen. När det gäller jobbet har det varit företagande som gällt från när jag var liten, har alltid sysslat med det och just nu är det spännande att jobba på familjeföretaget! Men jag kräver rätt mycket variation och action runt omkring mig, utmaningar, kreativitet osv...så vi får se vad jag tar mig för härnäst! Min utmaning nu ligger i att verkligen lyssna på mig själv, tänka igenom vad jag vill.
Anónimo dijo: Det låter sunt! Några bra vänner är värda massor! jag förstår att det är en utmaning att finna nya vänner i en ny stad, det är nog svårt för mig som bor i min födelsestad!
Lena dijo: Fantastiskt, det där ska jag ta till mitt hjärta, både citatet och dina smarta ord. Jag litar på att jag ska få insikt om vad jag ska göra härnäst genom att vara öppen för att det ska komma till mig och vara uppmärksam innåt!
Jag njuter också. Lämnade Härnösand och följer mina drömmar nu.
Post a Comment