Coachning för föräldrar (tips)

Jag surfar ofta runt för att få inspiration till hur man uppfostrar eller coachar sina barn till lyckliga individer. Coachning ligger ju mig varmt om hjärtat som ni vet. Senast läste jag i Anna Wahlgrens frågespalt, jag tycker att hon har en del bra idéer och en del mindre bra. En favorit blev i alla fall hennes idé om att "gå i pakt med barnet". I forumet får regnet illustrera detta:

"Lilla barnet gnäller över att det regnar. Vän av Ordning talar då genast om all nytta regnet gör, hur nödvändigt det är att det regnar, osv osv. Barnet känner sig då helt simpelt inte förstått, dvs avvisat. Budskapet som (möjligen) går in är att det inte passar sig att gnälla över regnet.

Regnet blir godkänt, barnet underkänt/mästrat.

I pakt med barnet godkänner man i stället barnet(s reaktioner) och mästrar regnet. Man talar om hur trist man tycker det är att det regnar. Man skulle mycket hellre vilja ha varm, skön sol. Man spanar i himlen efter sol, tillsammans. Finns ingen. Man grälar på regnet, gärna högt och ljudligt. Man suckar och bestämmer sig, efter idogt övervägande, för att man väl får stå ut med att det regnar, då. Och man frågar barnet vad man (gemensamt) ska göra åt problemet. Och väntar, och lyssnar, och funderar högt tillsammans med barnet.

Alla barnets förslag är värda att beakta och efterfölja, utom att gå hem när nu meningen var att man skulle vara ute. Poängen med att gå i pakt med barnet är att man visar sann förståelse i stället för att förmana, mästra och "köra över". Man lämnar tid och plats för reaktionen och delar den också allrahelst.

Därefter tar man gemensamt itu med en konstruktiv lösning, eller ett konstruktivt förhållningssätt, till detta som man inte kan förändra."

Så klokt! Detta kommer jag att använda mer medvetet nu när det passar. Om barnet är ledset, förtvivlat eller någon annan känsla - gå i pakt! Underbart tips! Min tanke är att skapa sig en hel verktygslåda med tips för att situationsanpassa föräldraskapet och coachningen av mina små darlings!!!
___________________________________
Uppdatering: Nu har jag testat detta lilla knep. Vilken effekt!
Situation: Promenad nere vid vattnet. Vilmers morfar, Robert och Alice går iväg en bit framför oss och jag säger till Vilmer att vi ska skynda på lite. Då sätter sig Vilmer ner på asfalten och ser mindre glad ut. Då körde jag "pakten". Jag satte mig ner bredvid honom på asfalten och sa: "Jag är så trött i benen, visst är det skönt att sätta sig ner och vila en stund?" Vilmer kollade på mig med stora ögon, snabbt var han uppe på fötterna och sedan gick vi ikapp resten av familjen. Testade en gång till vid ett annat tillfälle med samma resultat. Det jag tänker är att detta kan vara effektivt om man använder det sparsamt och smart utan en gnutta underton av ironi. Så, om ni ser mig på affär´n mitt på golvet eller plaskande i någon lerpöl nån dag så vet ni att jag är fullt frisk men mitt uppe i ett "paktande". :)