Ännu ett coachingtips jag hittat på nätet som jag tycker är klokt: Gör syskon till ett team! Ja, det är ju så rätt. När lillasyster kom så hade så många sagt till mig att lägga mycket fokus på storebror. Att fira att Vilmer blivit storebror och låta honom få mycket uppmärksamhet! Det är självklart och smart känner jag. Men, i början drev jag detta lite för långt tror jag. Jag pratade bara om att (t.ex) storebror skulle till lekplatsen och lillasyster bara hängde med. Jag smygammade till och med då och då för att inte väcka avundsjuka. Men det kändes inte bra, mest tillgjort. Men, då läste jag om vitsen att skapa ett team, ett starkt band mellan syskonen. På Anna Wahlgrens forum läser jag att principen om "tillsammans - eller inte alls" där det tipsas om att i de flesta situationer bör syskon som en självklarhet göra saker tillsammans. Bandet mellan syskonen ska vara i fokus. Jag har efter det börjat prata mer i teamtermer med Vilmer, "Vad mysigt att läsa för dig och Alice", "Vilken mysig vagn du och Alice har". Detta tror jag stenhårt på och jag tycker mig se att Vilmer blir ännu stoltare storebror. Givetvis behöver varje barn "egentid" men det är ju inget som talar emot teamtänket. Coaching ger ju olika verktyg för att situationsanpassa föräldraskapet!
När vi gick till kyrkis i veckan så sa Vilmer om och om igen hela vägen dit (är bara 50 meter men ändå) "ej då Aaaisch" (hej då Alice). Lillhjärtat! :)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment