Mysig nonchalans...

Är nu hemma igen och känner mig full av ny energi men har samtidigt ett nytt lugn inom mig. Jag känner mig glad och lugn.

Hela kursen var en stor lyx med underbara kurskamrater och (läskigt) duktiga utbildare, fantastiska lokaler på Hotell Knaust och god mat. Robban har kommit ner så vi har umgåts på kvällarna. En kväll var vi på Kasinot och åt supergod mat med extra speciell service från engagerade servitörer.

Längtar redan till nästa gång och är nu helt inne i att undras över hur mycket människor kommunicerar - hela tiden! Visst är det häftigt!

Feedback från rädd kund...

Idag ringde en säljare till mig och ville sälja banners mm på en mycket känd telefonnummerhemsida. Han upprepade gång på gång att deras hemsida besöktes av köprädda kunder, det var positivt att de var köprädda, en hög procent var köprädda och han pratade på om dessa rädda kunder om och om igen. Jag förstod att det var något annat han menade men vi kom in på annat och avslutade sedan samtalet. Jag funderade vidare kring vad han kunde ha menat.

Sedan läste jag i deras pdf-broschyr och upptäckte att det han sa måste varit köpBEredda. Jag slängde iväg ett mail med lite konstruktiv feedback till honom och berättade att jag hört fel. :)

Kommunikation är en utmaning! Eller vad tycker du?

Svårt men viktigt.

När jag får höra om människor som drabbas av stor sorg eller blir utsatta för psykiskt eller fysiskt våld ryser jag av medlidande. Människor som är mitt uppe i sorgen efter att en nära anhörig gått bort är förkrossade. En person som blivit misshandlad på något vis drabbas ofta av ett trauma som ofta tar år att "överleva". I denna stora sorg känns det ofta nattsvart och som att man tappat bort sig själv i sorgen. Livet känns svårt och hårt att leva. Ändå överlever vi.

Kanske såg du liksom jag på Outsiders igår? Det handlade om människor som drabbats av den plågsamma och i många fall förnedrande sjukdomen Tourettes syndrom. Reportern frågade en av de drabbade om han skulle vilja ta en tablett som gjorde att sjukdomen försvann. Han svarade nej. Detta var gemensamt för alla som fick frågan, "Då skulle det inte vara jag" svarade någon. Trots denna livslånga åkomma som gjorde livet svårare och hårdare så var svaret ett rungande nej. När du läser i artiklar om människor som gått igenom svåra trauman är det nästan uteslutande så att de säger att de gått starkare ur krisen. I senaste Leva kan du läsa om Linda Myron i artikeln "Det värsta och det bästa som hänt". Hon kraschar totalt efter att ha ignorerat sin kropps signaler. Trots att det "bara " är en artikel kan jag verkligen känna hennes nyvunna styrka när hon återhämtat sig. För min del var min största önskan att jag skulle vara, tänka och känna som förut, som det var, innan mitt trauma. Plötsligt en dag insåg jag att jag var något mer än förut, jag var starkare och innerligare. Denna insikt fick mig förvirrad och när tårarna kom visste jag inte om det var av lycka eller sorg. Det hade varit så mycket sorg kring det som hänt så dessa lyckokänslor, var lite "förbjudna". Jag kan väl inte vara glad för det som hänt, tänkte jag.

Men sanningen är den att jag utvecklats oerhört mycket. Denna utveckling var inte bara något som kom automatiskt, utan något jag kämpat hårt för, eftersom det var nödvändigt. Jag har tänkt tusen tankar, haft hundratals samtal, läst hyllmeter med böcker, gått kurser, gått på föreläsningar. Jag har gjort resor inåt i mig själv oräkneliga gånger. Jag blev plötsligt tvingad att se mig själv, förstå mina känslor och lära känna mig själv och mina behov på riktigt. Jag har tidigare skrivit om att det finns olika nivåer av förståelse för sig själv och andra människor. Jag behövde komma upp en nivå när det gäller att förstå min egen och andra människors kommunikation. Det är vanligt att människor skriver böcker, håller föredrag eller som jag; startar en inspirationsblogg och arbetar utåt och tar med andra på sin inre resa.

Jag är inte glad att jag har varit med om något riktigt hemskt, men jag är glad och stolt över den jag är idag och den kraft och energi jag lagt ner på att komma dit.
Det budskap jag vill sända ut till dig är att du är starkare än du tror. Denna oerhörda kraft, styrka och kapacitet finns inom dig och du kan komma åt den när du behöver den. Även om det kan komma tuffa tider så finns denna urkraft inom dig. Detta gäller vare sig det är en sjukdom, en förlust, en misshandel eller något annat. Vi överlever och förändras. Du kommer att bli starkare och du kommer att skratta igen! Tänk på att: De vackraste blommorna kräver en skogsbrand...

Tycker du att detta verkar vettigt eller tokigt? Har du själv liknande erfarenheter? Dela gärna med dig av dina tankar och erfarenheter!

10 tips: hur man blir en glad skit!

För ett tag sen (kanske ett år) bestämde jag mig för att på allvar bli en riktigt härlig människa! Jag tror nog att jag alltid har varit en energisk och positiv tjej. Men efter insikten om att jag måste stå ut med mig själv hela livet, bli otroligt bra och nära vän med mig själv och att det var jag som hade möjligheten att göra mit liv underbart var det bara att sätta igång. Vissa har du som trogen läsare sett tidigare, men här kommer en snabbrepris + nya tips:
1) Sluta se på filmer/tv som inte ger dig en positiv känsla. Jag är fullkomligt galen i romantiska komedier med vackra tjejer och söta pojkar i. Vilka känslor vill du ha i ditt liv? Skaffa dem!
2) Samma gäller musik och böcker. Jag kör då och då musikterapi med min egengjorda skiva "happysongs".
3) Förändra det som inte fungerar i vardagen. Ex: Jag tyckte det var trist att stryka och skapade mig en ny vana, att lyssna på skitroliga och spännande talböcker samtidigt. Nu stryker jag strumpor. Typ.
4) Tänk på vad du säger. Jag har övat upp mig själv att reagera på t.ex. följande ord: Varför (ersätt med vad), Inte (skit i), Men du då (strunta i), kanske bör ska (ers. vill), leta (ers. hitta), försöka (ers. jag fixar det). Gör stor skillnad!
5) Att bråka är skittrist, har slutat med det helt i princip. Smart kommunikation är riktigt kul och för mig och mina kära närmare varandra. Hur? Ha intentionen att vilja utvecklas samt ha tålamod. Lyssna. Fråga. Coacha. Då försvinner bråken! :)
6) Att omge mig med i huvudsak positiva människor, samt att vara medveten när jag umgås med personen som tar energi för att inte släppa energi omedvetet.
7) Vardagslyx! JA! Levande blommor, färgglada disktrasor, underbart sköna märkestrosor - det gör mig gladare!
8) Ge feedback och komplimanger till så många du kan! Tala från hjärtat! Kom ihåg dig själv!
9) Skratta mycket! Spara på roliga saker som seriestrippar, roliga historier, foton och ta fram vid behov!
10) Läs inspirationsbloggen för mer inspiration och glada tankar! :)

Fyll gärna på listan med dina bästa "bli-en-glad-skit-tips":

Nästa nivå.

Jag blir smått galen av att tänka på att jag behövde en rejäl smocka, eller trauma, eller uppvaknande eller vad jag nu ska kalla det för att ta mig till nästa nivå. Innan jag nådde denna nivå så var jag superlycklig, verkligen, och jag kan då och då komma att sakna det. Jag var då på den första nivån. Okej, vad snackar jag då om?

Jo, jag vill påstå att när vi befinner oss på den första nivån så är många saker väldigt enkla, åtminstone tror vi det. Lite förenklat: Olika situationer har enkla förklaringar, kommunikation är bara ord, känslor är konkreta och människor säger det dom menar i varje situation.

Nästa nivå är mer komplicerad och helt allmänt svårare. Men samtidigt sannare. Det går liksom inte att gå tillbaka till den första nivån om man väl åkt dit. Lite förenklat: Situationer är ofta oerhört komplexa, kommunikation är en konst utan dess like, känlsor är komplicerade och har många sidor och människor säger ofta raka motsatsen av vad de menar.

Nu generaliserar jag något i dessa förenklade teorier och nivåer. Givetvis kan vi befinna oss på olika stadium inom de olika nivåerna.

Jag kan dra ett ganska tydligt exempel:
Jag går in på ett rum för att medverka i ett möte med solsken i blick och mungiporna vid örsnibbarna. Jag möts av en tvärelak snubbe som ber mig fara och flyga eftersom allt är mitt fel eftersom jag kom 5 minuter sent. På den första nivån tar jag åt mig detta. Jag tar på mig de skador som skett och ber så mycket om ursäkt och mår sedan dåligt resten av dagen, eller kanske stressar jag till möten i flera år framöver för att undvika att uppleva detta igen?

På nästa nivå förstår jag att detta är inte rimligt. Kanske blir jag rädd eftersom personen håller på att frusta sönder. Jag vet dock att detta inte har att göra med mig. Kanske har denna peron haft en fruktansvärd morgon. Kanske är han nervöd inför mötet? Kanske är han döende? Jag vet inte anledningen, men jag vet att denna ilska finns hos honom och det är hans. Jag väljer nu att inte ta den till mig. Jag ber om ursäkt att jag kom fem minuter försent och säger att jag ser framemot ett spännande och intressant möte.

Det är inte tvärenkelt att alltid lyckas med konsten att avskärma sig från denna typ av omotiverade känskoattacker. Men man vet hur det ligger till. Jag vill inte säga att jag och andra som har denna insikt "står över" andra. Det är bara en annan nivå av kommunikation som jag tycker fler borde få insikter kring. Ibland kan jag faktiskt känna att jag förstår en persons beteende bättre än personen ifråga. Det är dock inte så eftersom personens undermedvetna har 100 % koll på detta, men kommunikationen mellan det medvetna och omedvetna har inte kommit igång.

För mig kom denna insikt när jag tvingades lära känna mig själv på en djupare nivå för påbörja mitt arbete med mitt inre efter ett trauma. Det är genom detta arbete jag kommit att tycka at jag själv är en helt okej person att spendera resten av mitt liv med och en person jag vill lära känna på riktigt.

Detta är oerhört värdefullt i livet. Det är kommunikation på en högre nivå. Kommentera gärna detta! :)

Inspirationsdagen 2007...guldkorn!

Jag, mamma och min darling var på Inspirationsdagen i veckan. Jag börjar med ett guldkorn:

Enligt Lena Levander-Friström finns det många människor som är i riskzonen för att bli smärtdumma, inbillningsfriska och som har hög sjuknärvaro på jobbet! Dessa människor kallas typ A-människor och har ofta många järn i elden, är attraktiva arbetshästar med många idéer. Dessa människor organiserar och fixar för att livet ska bli mer effektivt, men tyvärr är risken stor att dessa människor blir stressade och i värsta fall utbrända. Står en typ A-människa till exempel i en kö räknar hon ut vilken kö som går snabbast genom att skanna allas vagnar på innehåll... Jag kände mig träffad! :) Typ A-människan har också en extra dag i veckan: Nåndag. Kanske försummar personen sin familj för att hon/han satsar på kariären och tänker att nåndag...då ska jag vara hemma med barnen. Men den dagen kanske aldrig kommer. Som typ A-människa gäller det att försöka vara lite coolare, sluta göra det som inte fungerar och sluta göra det som man inte mår bra av. OCH...njuta mer av livet!

Har du gjort något idag som du verkligen njutit av?

Fri som en fågel!

Hockey för hela slanten ikväll. Vi har också varit barnvakt och sett på Bolli och busat. Saga hejade på MoDo och sjöng "Hockey - Haleluja", istället för hardrock haleluja...sweet.

Vad funderar du på idag då? Själv funderar jag på konsten att känna sig fri. Alltså inte fri=singel, eller fri=jag bryr mig inte, utan fri i själen. Att vara fri att vara sitt absolut sanna jag i så stor utsträckning som möjligt, att våga vara, säga och tycka det man känner inuti. Det är mitt mål att våga vara det ännu mer och ännu tydligare. Det är så lätt att anpassa sig för mycket efter andra och att spela en roll för att passa in.

Det där med att säga vad man tycker är intressant. Det är en viktig del i att öva på att vara sig själv. Jag har kommit fram till att det finns några olika alternativ för mig. Om vi säger att jag hamnar i en situation där någon uttrycker sig klumpigt så ser jag tre alternativ:
1) Inte säga någonting (och sedan ligga på kvällen och fundera på allt smart man borde ha sagt...)
2) Att agera utan att tänka efter, vilket kan resultera i att man slänger ur sig någon opassande som sårar eller något som tar en massa kraft utan att situationen blir bättre.
3) Att verkligen känna efter, hur känns det nu och försöka uttrycka det man känner. Då kommer det sådana smarta saker...ex "När du säger så så känns det inte bra" eller "Jag känner inte att det där stämmer med vad vi kom överens om...". Det kan liksom inte bli fel.

Har du tankar kring detta? Hur kan man göra för att vinna tid för att hinna fundera på vad man vill säga, göra, känna innan man bara kör på autopiloten? Hur gör du för att känna dig fri? Dela gärna med dig av dina tankar!

Coachning via telefon!

Idag har jag provat på coachning via telefon, alltså jag har själv blivit coachad. Det var ett mycket givande samtal! Jag skulle faktiskt själv kunna tänka mig att coacha över telefon trots att man missar vissa signaler via kroppsspråket och att mötet blir lite mer distanserat. Det var dock ett lugn över samtalet (trots att jag som vanligt pratar på som bara den) och en trygghet som jag tror att effekten kan bli av ett lite mer "avdramatiserat" samtal via telefonen. Dessutom är det grymt praktiskt att bara ta upp telefonen och bli coachad istället för att åka någonstans. Det skulle verkligen vara kul att själv börja coacha via telefonen, jag ska fundera på det! Några av er har ju frågat om jag har möjlighet att coacha er och en utmaning har ju ofta varit avståndet. Med coachning via telefon så är det ju löst! Jag ska fundera på detta!

Ett litet erkännande...

Resan till Spanien var helt underbar. Innan var jag dock otroligt nervös inför flygningen. Efter ett par riktigt dåliga flygningar och annat skrot i bagaget så blev jag riktigt flygrädd för några år sedan. Under flera flygningar innan denna resa har jag haft fullt upp med att inte få panik - genom att distrahera mig själv med hjälp av att hysteriskt bläddra i tidningar, lyssna på superhög musik för att slippa höra ljuden, vägra titta ut osv. Nu inför denna flygning var min strategi att göra samma sak. Men dagen innan så träffade jag min "livscoach" och hon hjälpte mig att komma till insikten om just vikten att vara närvarande i denna situation. Det var svårt för mig att ändra strategi så nära inpå, men det kändes så rätt. Jag bestämde mig för att testa!

Under denna flygning hade jag alltså till uppgift att titta, lyssna, fundera, undersöka och känna efter samt att fokusera på att andas på ett speciellt sätt för att behålla lugnet. Timmarna innan kändes det som en enorm utmaning. Men jag gjorde det. Jag lyssnade på motorerna, tittade ut och såg flygplatsen bli mindre och mindre, kände hur kroppen reagerade. När det blev skumpigt såg jag till att andas och tänka positivt för att behålla lugnet. Det var jobbigt men samtidigt mycket mindre påfrestande än min förra teknik (då var jag helt slut flera dagar efter resan också). När vi landat var jag så otroligt stolt över mig själv. Jag hade varit DÄR, det hade givit mig trygghet. Det hade gått riktigt bra! Jag hade mått helt okej hela flygningen med mycket mindre ansträngning än tidigare.

Jag har bestämt mig för att den ologiska och överdrivna flygrädslan hos mig ska försvinna. Denna enda flygning fick mig att nå nästan dit. Flygningen hem kändes otroligt bra. Det jag gjort innan flygningen är att jag har:
Y Lyssnat på Fredrik Praestos CD "Fri från Flygrädsla" www.praesto.com

Y Fått hjälp att tänka kring detta och reda ut vad rädslan kommer ifrån
Y Lärt mig att behålla lugnet med hjlp av andningen och nya positiva tankar

Y Samt tagit Dr Bach "Five Flower Remedy" inför och under resan (fungerar tycker jag)

Har du någon fobi eller rädsla för något? Hur gör du för att det ska bli bättre? Har du några speciella knep?

100%

Människor har en förmåga att oroa sig för saker och ting samt vända saker ut- och in för att försöka påverka livet i olika riktningar. I coaching är det ofta fråga om att få människor att se saker på nya sätt och att stötta dem att hitta fram till olika lösningar. En fråga som jag tycker är fantastisk (och som jag använder till mig själv ofta) då är ”Vad i detta kan du påverka till 100%?”. Det är en fråga som flyttar fokus till det område där man kan göra något för att förändra och påverka. Det är waiste of time att grotta ner sig där den du coachar är ett offer för situationen. Hitta rätt - coacha lätt! :)

Vad tycker du om denna fundering?

Tanke...

"Om du pratar med idioten är det idioten som svarar"
Denna tanke fick jag från Jenny Sandin på MG Management på kursen i coachning) Det är så sant. Om min intention är att den jag pratar med är riktigt puckad så kommer jag att tolka svaret utifrån det. Detta har jag kraft att förändra. Om jag till exempel istället förutsätter att den jag pratar med har en positiv intention med allt han gör kan det bli bra mycket trevligare och ett mer utvecklande samtal.

Vänner

Jag läste i LEVA att 21% av de svenska männen saknar en nära vän. Det är ganska hemskt tycker jag. Många går till psykologer, coacher och terapeuter för att få lätta sitt hjärta och få ordning på tankarna (oavsett om man har nära vänner eller ej). Jag tycker att det är bra och för mig är det en lyx precis som att gå och få massage fast den"mentala-massagen" av mitt inre ligger djupare och påverkar mitt liv i större utsträckning. Det har också i perioder varit rent nödvändigt att få prata med ett proffs. Men, i vardagen tror jag att fler skulle må så mycket bättre om vi oftare tog oss tid att lyssna på varandra med engagemang och hjärta - med mål att vilja hjälpa andra att utvecklas. Då är man en verkligt god vän. Att ersätta en god vän med en coach är oerhört svårt, men en god vän kan vara en grymt bra coach, ofta är man otroligt coachande mot dem man tycker mycket om.

Okej, vad tycker du? Kommentera!

Hårt slit lönar sig!

Personlig utveckling är fantastiskt. Men som jag ser det, även ett hårt arbete. Att utvecklas gör man oavsett man vill det eller inte, av händelser i livet, egna tankar, andras ord, drömmar och andra erfarenheter som kommer till en. Men att verkligen jobba med personlig utveckling är en annan sak känner jag. För mig har det inneburit att läsa, läsa, läsa både böcker och på Internet och sedan när jag fått kunskaperna öva, öva, öva för att tillslut hitta mitt sätt att tänka och vara och bli bekväm med det. Man kan ju läsa om hur andra klarar kriser, får kraft och lyckas men för att även jag ska göra det måste jag handla, göra någonting, agera! Då jag bara helt automatiskt och avslappnat agerar på ett nytt bättre sätt i en situation så är det fantastiskt!

Hur arbetar du med din personliga utveckling?

Drömcoachning

Jag har berört detta ämne tidigare i bloggen, alltså drömcoachning. Det tål dock att repeteras då det är grymt bra. Att coacha sig själv på en medveten nivå är givetvis fantastiskt och tillgängligt, att låta sitt undermedvetna vara coach när man sover låter kanske flummigt, men också det är fantastiskt.

Vare sig man vill det eller inte så blir man coachad av sina drömmar, det är jag övertygad om. Även om man inte vill ta åt sig vad drömmarna vill säga så påverkas vårt undermedvetna av drömmar och på så sätt påverkar de vårt beteende och våra känslor. Ett tydligt exempel på drömcoachning är när man drömmar samma dröm gång på gång. Drömmen ger sig inte förrän man har förstått! När man väl tar till sig drömmen, och försöker förstå vad den vill säga, så försvinner drömmen, så har det fungerat för mig flera gånger i alla fall.

Så, hur går drömcoachning till? Jo, välj något du skulle vilja bli coachad i, någon utmaning du vill ta tag i, någon knivig situation du står inför, något du har svårt att ta till dig, kanske ett vägval i livet eller bara ett val inför för nästa dag. Sedan säger du till dig själv att du vill drömma om detta och att drömmer ska ge dig inspiration/ visa dig vägen/ hjälpa dig att göra det rätta - vad du själv vill. Fundera kring detta coachämne innan du somnar och kom ihåg att be ditt undermedvetna att förmedla drömmen till ditt medvetna när du vaknar- är en fördel om du minns drömmen :). Min erfarenhet säger att för det mesta så kommer du att minnas vad du drömt. Sedan gäller det att tyda drömmen. Att tyda drömmar är spännande. Ofta kan du finna symoliska saker eller situationer som speglar det "verkliga" livet. Det finns mängder av böcker och websidor om detta som ger en bra grundkunskap och rätt tänk, men oftast finns svaret inom dig. Jag litar på min intution när jag tolkar drömmar!

Visst är det härligt med denna fantasivärld som vi somnar in i och sedan med hjälp av metaforer och substitut på något vis tar med våra vanliga liv in i denna värld, både våra tankar, känslor, vår framtid och vår historia.

Vad tänker du kring drömmar? Brukar du försöka tyda dina drömmar? Har du haft en återkommande dröm som velat berätta något för dig? Har en dröm hjälpt dig någon gång? Berätta vad du tycker och känner kring detta spännande ämne!