Dagens bästa: 3 timmars lyxbehandling (helkroppsmassage, ansiktsbehandling mm) känner mig som gummikvinnan. Luciatåg med minikidsen...wonderful! Samt DH-maraton.Dagens spännande utmaning: Vara helt ledig och bara njuta av tillvaron!
Dagens utsida: Brun klänning, vit kofta (hm).
Dagens insida: Harmonisk
Vad har du gjort idag?
En långpromenad i krispigt decemberväder!
ReplyDeleteNina: Så härligt! Det är så himla mysigt med promenader...gå och småsurra lite så...
ReplyDeletejag går ifrån mallen lite idag. hela dagen har nämligen varit "dagens utmaning" - första dagen tillbaka på jobbet! det gick verkligen över all förväntan, och mitt självförtroende for upp i samma takt som känslan av att jag har jordens mest outvecklande jobb. sån chock att komma direkt från skolan där fan allt är en rejäl utmaning (och med det i bakhuvudet måste jag kanske inte ha så dåligt samvete över mina minst sagt mediokra resultat betygsmässigt), idag fattade jag verkligen det begreppet! och att jag gillar utmaningar! även om det finns kvar saker att lära sig på mitt jobb (småsaker, utan att skryta), fullärd blir man ju aldrig på nåt, så känns det liksom meningslöst. särskilt som standarden runt omkring mig kan vara rätt låg ibland, faktiskt. vad vinner jag på att bli perfekt i minsta lilla detalj? det kändes liksom som att jag borde börja söka mig vidare, och jag har tänkt lite tidigare på hur jag skulle kunna ta mig vidare inom koncernen (som jag tycker mycket om) men inom mitt eget kunskapsfält liksom (som är miljö typ). att det kanske kanske skulle vara möjligt! då har jag ju tänkt "ja alltså SEN för nu är jag så dum/mesig/dålig/kassörskig och de vill ju säkert inte ha en amatör till nåt ändå" för man ska ju öh tro på sig själv var det ja... och så inser jag att det nog är typ NU som jag ska ta tag i det! det finns kanske inget "sen" som är bättre än nu? framför allt tror jag att jag måste passa på innan jag blir bitter och ger ett sjukt dåligt intryck.
ReplyDeleteSJUKT LÄSKIGT! Och ändå sååååå spännande..
utöver denna feta insikt så har jag idag funnit en eventuell lösning på en jobbig konflikt med vissa familjemedlemmar, som bygger på att jag släpper min coola image och stolthet typ totalt. jag är ganska säker på vad resultatet skulle bli och det skulle nog liksom bli *bra* men jag skulle vara nästan helt blottad och hur fixar jag då det känslomässigt? det enda svaret känner jag för första gången är att det visar sig, det finns inget att spekulera i och backa för. om jag backar får jag aldrig veta...
sammanfattningsvis, ursäkta romanen och att jag blev lite personlig; jag är så nära ett eller två livsomvändande beslut att jag mår fysiskt illa.