Mia Törnblom talade om att "inte helt härliga människor" som man störde sig på skulle man önska ett långt och lyckligt liv och tänka positiva tankar om, då skulle irritationen minska/sluta. :) Jag har testat detta lite och det fungerar rätt bra.Har du några tankar/idéer kring hur man kan hantera icke-härliga-typer?
Nä, för jag har helt enkelt väldigt svårt att acceptera de "inte helt härliga" människorna vilket då leder till att jag inser att jag behöver lär mig det. Men bara Mias uttryck "inte helt härliga människor" får en att dra på smilbanden, speciellt när man samtidigt får en bild av denna härliga tjej. Så jag får nog helt enkelt tänka på hennne och hennes uttryck när jag träffar på dessa människor så kanske det går bättre :)
ReplyDeleteAnnars kanske man inte ska fundera så hårt på dessa människor och låta deras beteende stå för dem. Det tjänar inget till att bli irriterad i alla fall. Det stjäl bara energi från en.
Ja...det är ju inte lätt att love-bomba dessa inte helt älskade sweethearts :) men det är väl så att den suraste surpuppan behöver mycket glädje och positivitet i sitt liv för att inte sura ihop helt! Å det kanske vi perfektingar kan bjuda på :) Jag har som sagt testat det där med att önska dem ett lyckligt liv utan att precis ha rå-menat det, men trots det så har det faktiskt hjälpt.
ReplyDeleteJa det kanske jag åxå får testa. Det konstiga är att det e så mkt enklare att bli irriterad fast det e en sån mkt mer energikrävande och otrevlig känsla. För det e ju som du säger: Lite lovebombning kan väl vi perfektingar bjussa på ;) Dessutom är det ju större risk att de blir trevliga människor om de blir lovebombade än om man blir irriterad på dem. Som man själv vill bli behandlad ska man behandla sig själv. Oj det blev skrivfel där...hahaha men det är klart det stämmer ju åxå. Men du förstod nog vad jag mena...
ReplyDeleteSom man själv vill bli behandlad ska man behandla sig själv.
ReplyDeleteDetta var ju KLOCKRENT! Ett nytt citat av Annika, blir nog en klassiker! Skriv om det på din blogg vetja! :)
Jag har testat några gånger att bemöta irriterade människor superpositivt - det blev en grym effekt alla gånger! Det normala är väl att "hugga tillbaka" eller att dra sig undan. Irritationen hos den andra männsikan kom liksom av sig istället. Som du säger är det nog så att man ska bemöta sig själv på samma sätt när man blir irriterad och skratta åt det och vända det positivt. Man kan ju i alla fall försöka.
Ja visst var det bra? Jag kunde ju inte skriva om det när jag såg vad jag egenligen skrev. Men så sant så sant :)
ReplyDelete